Mjölktistel, intro, utseende och egenskaper.

Mjölktistel är en kraftig, mycket dekorativ 0,5 till 1,5 meter hög, tvåårig medicinalväxt med stora vita marmorerade blad. Den utvecklar lila blommor i juli-augusti. Växten har använts som medicinalväxt för depression och leversjukdomar i århundraden. Idag används det fortfarande inom den örtmedicinska industrin som ett botemedel mot leversjukdomar, kroniska inflammationer och förgiftningar.

Mjölktistel kan också rena huden från gifter. T.ex. tar bort klåda och irritation om du kommit för nära nässlor eller har fått ett insektsbett. Den kommer att trivas i ett soligt odlingsområde, och den anses vara en av de vackraste av tistelväxterna. Med sina stora gröna vitmarmorerade, taggiga och taggiga blad och med sina vackra lila-röda och sfäriska blommor intar den en speciell plats bland de medicinalväxter som stimulerar gall- och leverfunktionen. De flesta arter av tistel är bra nektarväxter, men mjölktistel är en av de bästa, kanske på grund av dess mycket stora lila blommor som doftar sött av nektar. Den lockar till sig många olika grupper av insekter, bl.a fjärilar, svävflugor, honungsbin och humlor.

Mjölktistelplatser
Växer naturligt vilt i södra Europa, Nordafrika och Västasien, men har förirrat sig längre norrut i Europa. Mjölktistel finns oftast längs vägkanter, på träda åker och odlad mark, i parker och trädgårdar. Den odlas utomhus för sina läkande egenskaper. Föredrar kalkrik jord och ett soligt växtområde.

1. En sägen berättar om bladfläckarnas ursprung, att Jungfru Maria under flykten till Egypten ammade sitt barn i öknen, och några droppar av hennes bröstmjölk föll på en halvt vissen tistel, som genast återupplivades och sedan bar de vita fläckarna. En annan version berättar att där en droppe mjölk föll på marken grodde denna växt.

2. Munkar och infödda i områden med giftiga ormar, jämförde mjölktistelns fläckar med ett ormskinn och bestämde på grundval av detta att ett extrakt av tisteln måste vara användbart vid behandling av ormbett. Detta visade sig vara sant, om så bara när betten i fråga var från de mindre giftiga arterna.

3. I slutet av 1700-talet rådde kyrkan bönderna att knyta en påse med fröna från mjölktistel på kornas hals som skydd mot häxkonst.

4. Visste du att innehållet av E-vitamin i tistelväxten är så högt att oljan ofta marknadsförs som flytande E-vitamin?

Milk tistel aktiva ingredienser och deras effekter

Mjölktistel har en avgiftande effekt på levern, både förebyggande och terapeutiskt, och kan med stor framgång användas för att behandla akuta och subakuta leverinflammationer. Idag används växten främst för behandling av hepatit och gulsot, samt för tillstånd där levern är stressad, antingen på grund av en infektion, exponering för industri- eller miljögifter, överdrivet alkoholintag, läkemedelsförgiftning, eller från kemoterapi i samband med cancer. Mjölktistel kan både avhjälpa skadorna på levern av kemoterapi, och bidra till återhämtningsprocessen under konvalescens efter behandling.

De två viktigaste komponenterna i terapeutiska termer är ämnena silymarin och vitamin E.

Silymarin är en blandning av flavonoiderna silybin (eller silibinin, om du så vill), silychristin, silydianin (även kallat silymonin), silandrin och flera andra. Det är ämnen som bara finns i fröskalen och de utgör en mycket liten del av mjölktistelfröet. Dessa ämnen var okända i växtriket tills de hittades i mjölktistel. Fröna innehåller även en fet olja som har ett högt innehåll av linolsyra. Fröna innehåller även eteriska oljor, bitterämnen, harts, proteiner, steroler, slemämnen, sockerarter, aminosyror, saponiner och E-vitamin.

Silymarin, som utvinns från fröna, skyddar levercellerna från alla typer av gifter, som koltetraklorid, alkohol, svampgifter, virus, fria radikaler och tungmetaller. Den kan användas både förebyggande och terapeutiskt i samband med skrumplever, akuta och kroniska inflammationer i levern (alla typer), gallblåssjukdomar, gulsot, högt kolesterol, dålig matsmältning och allergier.

Ämnet silymarin i mjölktistelfröna har visat sig vara effektivt som stödjande behandling för kronisk leverinflammation orsakad av underliggande virusbaserad hepatit. En studie om hur silymarin signifikant ökade överlevnadstiden för patienter med alkoholrelaterad cirros jämfört med placebo. Denna effekt kan bero på att silymarin främjar proteinsyntesen. Personer med alkoholrelaterade leverproblem bör använda silymarin i fyra till åtta veckor innan de kan förvänta sig att se tecken på leverförbättring.

Antalet leverskador orsakade av receptbelagda läkemedel mot olika sjukdomar ökar och här är silymarin också användbart för att återställa leverns funktioner. En del medicin är livsnödvändig och i detta sammanhang kan en viss grad av leverskada förväntas hos individen. I sådana fall är det fördelaktigt att ordinera mjölktistel som ett leverskyddsmedel för att minska skador på levern. Genom flera studier har silymarin visat sig främja leverns regenereringsprocess efter avslutad medicinering och i de fall man inte kan avsluta medicineringen är det absolut värt att ta ett tillskott av silymarin samtidigt.

Hartser
De flesta tänker på hartser som amorfa ämnen som är olösliga i vatten men lättlösliga i alkohol, eter och het olja. Dessa är ämnen som mjuknar och smälter vid upphettning och brinner med en sotig, gul låga. De typiska hartserna är gulaktiga eller bruna ämnen som går sönder med en glasartad frakturyta. Vissa är nästan luktfria eller har bara en svag doft av terpentin. Andra har doft från eteriska oljor lösta i dem. De hårda, luktfria har tidigare använts som lack eller som tillsats i cement. De mjuka, doftande hartserna har haft och har fortfarande många användningsområden som smak- och parfymämnen, som t.ex. rökelse, myrra och "barålsdoft". De tunnflytande hartserna kallas även hartsoljor, och när de innehåller t.ex. bensoesyra eller kanelsyra, de kallas balsamer. Andra, mer trögflytande hartser innehåller slem och latex. De kallas gummiämnen.

Bin producerar t.ex. propolis av harts

Eteriska oljor är ämnen som har en oljig natur och är relativt lätta att avdunsta. Lukten är väldigt olika, från behaglig till äckligt illaluktande. Dessa ämnen finns i alla växtdelar, i rötter, stjälkar, blad, blommor eller frön i varierande mängd. Effekten är mycket ojämn, främst har de en rengörande effekt, till exempel på hud och slemhinnor. I lämplig koncentration kan de påverka hudens blodflöde. De kan stimulera kalla nerver, samtidigt som de är svettfrämjande och urindrivande. Vissa av dessa oljor har en särskilt positiv effekt på tarmsystemet, till exempel amerikansk olja.

Fettsyrorna nämndes tidigare om F-vitaminerna. De liknar vitaminer på flera sätt. Dels är de nödvändiga för cellerna och god hälsa och dels kan kroppen inte producera dem. De måste ingå som en del av kosten eller tas som ett komplement . De livsviktiga fettsyrorna är prekursorer till prostaglandinerna, som huvudsakligen bildas av linolsyra och är en serie fettsyror som påverkar en lång rad fysiologiska processer.

Bitterämnen är ett gemensamt namn för många kemiskt mycket olika ämnen, till exempel glykosider och alkaloider, som förekommer i växter, inklusive malört. Som namnet antyder är det ämnen som ger växten ett bittert uttryck vid användning.

Bitterämnena lever helt upp till sitt namn. De smakar koncentrerat bittert. Många av bitterämnena används för att stimulera aptiten och matsmältningen eftersom de orsakar ökad saliv- och magsaftsekretion.

Flavonoider har ett antal viktiga näringsfunktioner. Dessa funktioner beskrivs som "modifiering av biologiska reaktioner". De flesta har antioxidantegenskaper och några av dem har antiinflammatoriska egenskaper.

Garvningsämnena har en sammandragande effekt på hud och slemhinnor.

Saponiner är en grupp sammansatta ämnen som kan vara svåra att särskilja i struktur och aktivitet. De är fortfarande inte helt utforskade. Men vi vet att slemhinnorna har svårt att ta upp dem. Om de förs direkt in i blodomloppet fungerar de som toxiner och kan förstöra produktionen av röda blodkroppar. Men så länge slemhinnorna inte är skadade kan tvålväxternas extrakt, med några få undantag, användas utan risk. Inom folkmedicinen används dessa växter mest som blodrenare. De är effektiva mot urinsyragikt och utslag. De mest kända av dessa växter är primula, kungsljus, levermos, bockhornsklöver, pimpinella och sparris.

Vitamin E fungerar blodförtunnande, skyddar kroppens fettsyror från nedbrytning och hjälper huden att behålla sin elasticitet samt skyddar huden från snabbt åldrande.

Vitamin E ökar också, liksom selen, motståndskraften mot virus och bakterier och förebygger cancer.

Det skyddar också mot de biverkningar som följer med strålbehandling och kemoterapi.

Vitamin E förhindrar också förgiftning av tungmetaller.

Enkla recept på mjölktistel.

De unga bladen och stjälkarna går att äta direkt och den lätt nötiga smaken kan vara ett uppfriskande tillskott till en läcker vår- och sommarsallad och som kuriosa kan nämnas att blomkorgarna har använts som kronärtskockor.

Inom naturmedicin är mjölktisteloljan känd för sina många användningsområden. Men den är mest känd för sina egenskaper i samband med leversjukdomar.

Det används flitigt vid leversjukdomar som t.ex. cirros, fettlever, hepatit, leverinflammation och gulsot, men det är inte bara leverfunktionen som drar nytta av mjölktisteloljan. Det används också för kronisk inflammation i gallblåsan och för svampförgiftning och andra förgiftningar. Dessutom används mjölktistelolja för bukproblem, menstruationsproblem, depression, och som stödjande behandling under cellgiftsbehandling. Utöver dessa användningsområden har mjölktistel också sin motivering för sjukdomar som psoriasis, soleksem, håravfall, bölder, fetma, irriterad tjocktarm och fetma.

Carduus (homeopatiskt medel baserat på mjölktistel).

Det homeopatiska medlet Carduus används främst som ett leverstärkande läkemedel som har en avgiftande effekt på levern. Den görs genom att torkade mjölktistelfrön blötläggs i vatten i en till två dagar innan de extraheras i alkohol.

Det kommer du att behöva
100 g mjölktistelfrön
50 cl. 60 % denaturerad alkohol ev melasssprit, annan alkohol som t.ex. vodka kan också användas
1 syltburk eller 1 /burk/burk med skruvlock.

Handlingsplan
De torkade fröna blötläggs i vatten i en till två dagar. Vattnet stängs sedan av. Själv använder jag en mjölsil för att sikta igenom fröna, sedan blåser jag dem kort med en hårtork, och lägger dem sedan i glaset, häller sprit över dem så att alkoholen täcker ca. 1 cm.

Låt stå i 3 – 5 veckor (skaka blandningen minst några gånger i veckan). När den har dragit sig tillbaka säger man bort fröna. Frasieden pressas genom en slowjuicer, en mekanisk växtpress eller alternativt kan den vridas genom ett tygstycke. De två vätskorna blandas sedan ihop. Du har nu en karduus/tinktur 1:5, dvs 1 del ört och 5 delar vätska.

Drick 1-5 ml dagligen. Om du vill använda din carduus terapeutiskt bör du involvera din läkare, du kan givetvis enligt avtalet med detta avtal ett intag på upp till 15 ml, d.v.s. max 15 ml, (det ska du inte göra för längre perioder. Efter 5 veckors intag, ta en paus innan ett eventuellt återupptagande).

För soleksem: Applicera och gnugga en droppe caduus direkt på eksemet.

Sårläkning: Det finns flera studier som tyder på att silymarin kan användas för att främja sårläkning. Återigen appliceras caduus direkt på det drabbade området.

I mat: Frön, unga blad och stjälkar kan användas som ett uppfriskande inslag i salladen. Blomställningen har använts som kronärtskocka genom tiderna. Den passar utmärkt som en överraskande och smakrik ersättning för kronärtskocka, som trots allt också är en tistel.